Vi har ju olika kön...

I detta inlägg är jag inte ute efter att konstatera något alls egentligen, utan jag är ute efter att ställa lite frågor till allmänheten:

Vad har vi kvinnor för fördelar egentligen?
Det finns många skräpförklaringar, till exempel att "vi får ragg lättare", "att vi lättare blir bjudna på krogen", osv.
Men är det sådana fördelar vi vill ha?
Jag skulle hellre vilja ha fördelar i exempelvis arbetslivet!
Dessutom är det väl inte riktigt sant heller att vi lättare får ragg och dylikt. Fast jag vet inte, det är väl olika.

Det är ganska uppenbart att kvinnor anses vara "under" av alltför många. Varför existerar annars ordet feminist?
Och finns ordet maskulinist? I ärlighetens namn har jag faktiskt ingen aning om det ordet finns eller inte, men jag har då aldrig hört det.

"Att vi kan föda barn" ser jag INTE som en fördel. Vem vill utstå det?

Inte för att jag vill agera kverulant här, men jag blir så frustrerad och irriterad av allt vad könsroller heter!

Kvinnor och flickor är bra med barn, har jag fått höra. Ja, förutom jag då tydligen, fick jag höra av samma person som nämnt det första.
Jag skulle mycket hellre dessutom vara en bra företagare!

Jag vet att dessa synsätt som jag sitter och är arg på är väldigt konservativa och förhoppningsvis finns det inte extremt många som säger sig ha sådana åsikter längre, men tänk efter, samhället fungerar faktiskt så fortfarande.

Frågor (både med - och utan något som helst svar):

* Varför tjänar kvinnor mindre överhuvudtaget? Varför skulle vi vara sämre?

* Varför är det sådana extremt höga skönhetskrav på oss? Jag vet att killar också har krav, men varför tror ni att ätstörningar är vanligare hos tjejer?

* Varför anses vi vara fysiskt svaga? Visst, testosteron hjälper till att bygga muskler, men visst finns det tjejer som är starkare än killar, generellt sett!

* Varför är vår sexualitet så tabubalagd? Det har blivit bättre, jag vet, men frågan kvarstår...

* Varför ska vi underordna oss överhuvudtaget, någon/något alls?

* Varför får vi kvinnor inte gå klädda hur vi vill utan att någon ska ha "rätt" att våldta oss?

* Och slutligen: VARFÖR är det vi som måste klämma ut ungarna...?

Det finns obegränsat med frågor angående detta, men tror ni er ha svar på något, eller har någon åsikt, så vänta inte med att kommentera!

20-årskris - i onödan!

Kära blogg och eventuella läsare!

Egentligen började allting när jag var på Lindex i dag.
Länge, länge har jag oroat mig för framtiden - när det gäller allt egentligen, alla plan!
Men varför?
Anledningar till att låta bli:

♥ Varför oroar jag mig för att jag är singel? Jag vet ju i princip inte ens vad det innebär att ha ett förhållande!
Man kanske inte kan se sin själ till någon utan att mista någonting annat? Jag skulle aldrig rata ett förhållande med någon jag tycker jättemycket om, men varför oroade jag mig så?
Känslor är nog inte det enda som krävs för att ett seriöst förhållande ska fungera!

♥ Det där med barn. Det var det som allting började med på Lindex nyss. De skriker ju bara hela tiden!
Det finns inget här i världen som jag är mindre redo för i nuläget. Ska jag ha barn ska jag först känna att jag skulle kunna älska dem mer än allt.

♥ Jag har goda chanser karriärmässigt. Jag pluggar ju silversmide och smyckedesign, vilket är något jag på riktigt verkligen brinner för. Jag har dessutom bara fått positiva kommentarer av människor i allmänhet ang. mina smycken.

♥ Jag har flyttat hemifrån, trots allt. Och ja, jag kommer hitta ett boende i Stockholm också, tids nog.

♥ Allt i hjärnspöken! Jag vet allt om dem. Tur att de inte existerar...

Vita barn leka bäst?

Kära Jimpa & varje enskild främlingsfientlig människa!

Vad har hänt? Du kan prata med mig...
Är det inte bättre att låta tårarna rinna?
Jag tar hellre hand om dina problem än att förnedra dig.
Tag hellre tag i ditt liv, än att låta dina demoner vinna.

Varför hata dödliga, när boven är övermänsklig?
Varför låta din rädsla gå ut över oskyldiga själar?
Din djupt rotade osäkerhet gör dig genomskinlig.
Det kommer aldrig att hjälpa dig, att sätta det okända bakom spjälar.

Tag nu av dig din mask,
blotta din fobi, våga låta den komma.
Kryp ut ur din trånga ask,
låt varje människas liv frodas och blomma.

För vad spelar det för roll, att de är från någon annanstans?
Vad har det för betydelse att skimrar i en annan nyans?
Vad som är främmande för dig, är vardag för någon annan,
du luras, du manipulerar, du får mänskligheten att stanna.

Allt detta för en smittsam rädsla...

Efter den 20/9 - 2010 kanske det borde ha införts en lag på munskydd?

Rika barn leka bäst?

Kära politiker!

Jag tror inte att jag missförstått er ideologi och som jag har förstått så lägger ni mig och många andra på hyllan. För att inte uttrycka mig allt för kryptiskt och otydligt (försöka i alla fall) så måste jag säga följande:

Ser ni oss, finns vi ens?
Vad händer när vi satt vår gräns?
Hur hanterar ni oss när vi passerat den?
Blir vi straffade eller får vi hjälp en och en?

Kan vi inte jobba, är vi överflödiga då?
Kan vi inte plugga, är vi ett samhällsproblem då?
Mår vi sämre än er, är vi utanför er verklighet då?
Är vi fattiga, har vi samma rättigheter som er då?

Varför pressa oss till vi spräcks?
Varför behandla kristaller som plast?
Varför tvinga oss flyga innan vi ens kläckts?
Varför sopa oss "missförstådda" under mattan med en elektrisk kvast?

Är det det ni vill ha, effektivitet?
Sätter ni högre värde på en hundring än på en själ?
Vill ni att Sverige ska tappa taget av livssläckande aktivitet?
Visst är ni väl inte onda, visst vill ni väl på något sätt väl?

Om jag nu bara kunde förstå hur ni tänker.
Visst gråter väl ni också ibland tårar som blänker?
Hur känns det att ta i från Greta sin pension?
Hur mår ni av att ge en sådan motion?

Alla blir gamla, även ni.
Ni blir också sjuka, precis som vi.
Vet ni vad ni tar i från oss?
Ni vill väl innerst inne inte slåss?

Jag vet att ni är också människor
som går i genom glädje och sorg.
Men har ni varit i Gretas hem? Är det så ni bor?
Har ni också förgäves försökt sälja grytlappar på ett öde torg?

Kära politiker!

Ni har nog förstått det redan.
I huvudet, men inte i hjärtat. Än.

♥ Peace ♥

RSS 2.0